UK Sports nyhetsbrev landar regelbundet i min inkorg. Den här gången körs ett slags upprop kring #medalmoments där man ber människor uppmärksamma minnen från tidigare framgångshistorier. Jag försöker leta i mitt eget minne vad jag gjorde eller minns från tidigare svenska framgångar. Det är helt blankt! Jo, förstås minns jag herrarnas fotbolls -VM 1994. Då var vi några kompisar som tyckte det var en bra idé att nattbada i en fontän i Sandviken. Var den idén kom från ska jag låta vara osagt. Utöver detta är det tomt.

Frågan är om det är jag som är konstig eller om det där med inspiration och idrottsframgångar blivit allt svårare att koppla ihop? Vi inom idrotten brukar ju hävda att våra medaljer får unga att börja med och att satsa på idrott. Det finns dock forskning som tyder på att det där hade större effekt tidigare. Förmodligen handlar det om den allt större konkurrensen om människors uppmärksamhet. Enda anledningen till att mina barn vet att det varit Finnkamp i helgen är att vi på lördagsmorgonen stötte på ett gäng landslagsklädda på Cityterminalen. Snabbt drog pappa historien om tvekampen med Finland och hur speciell och spännande den är. Sen visade det sig att de blågula i själva verket var Atea-anställda i väntan på bussar till Bosön för ett stort företagsevent. Därmed tror jag att jag måste erkänna att Finnkampens, och många andra storslagna mästerskaps, betydelse för i alla fall mina barns idrottande inte är direkt väsentlig. Nya idéer – ja tack!