Det går bra för Sverige. I alla fall ibland och på sina håll. Det stora evenemanget i Rio de Janeiro ska strax rundas av och för svenskt vidkommande summeras det till 11 medaljer. Senast vi lyckades med något liknande var i Sydney. Då tog Sverige 12 medaljer, varav fyra guld. Ingen kan väl heller ha missat att Rio var kvinnornas spel. 8-3 är ju rena utskåpningen. Samtidigt är Olympiska spel ett skolexempel på hur laget är större än jaget. Helheten överträffar med råge sina delar. Cykel, golf, fotboll och skytte förenas som idrott. Jenny, Henrik, Sarah och Sofia blir Sverige. Kombinationen idrott och nation får den mest oinvigde att intressera sig. Det är långt till de Stenmarkstider som fick Sverige att stanna på 70-talet men i dagens läge misstänker jag att detta är det bästa vi kan göra.

Utöver att framkalla nationell stolthet  (enligt britterna blev Storbritannien ett bättre land att leva i 2012 och de enda förklaringar som gick att hitta var att man stod värd för OS och att drottningen firade sitt ”diamond jubilee”) är nog den allmänna förhoppningen hos många länder att framgångar på arenan och i tv:n ska stimulera till ökat idrottande. Detta är dock ett inte helt okomplicerat förhållande.

När England stod värd för Rugby World Cup 2015 visade undersökningar tvärtom att det stora evenemanget hade verkat i rakt motsatt riktning. Nu gjorde England en tämligen usel turnering och för folkhälsan var det kanske bra. Effekten man hittade var nämligen att de många timmarnas tv-sändning gjorde att folk ännu mera än vanligt stannade inne och i soffan. Dessutom steg konsumtionen av chips och öl väsentligt.

Nu finns det dock forskning som också styrker sambandet mellan elitidrottsresultat och ökad aktivitet. Men, denna visar också att det inte sker av sig självt. Det lyckas bara om det i kölvattnet av framgången finns en plan för att fånga upp och kanalisera ett ökat intresse. Så, ”moment of truth” för olympiska, likväl som icke olympiska eftersom det är fritt fram att spinna på ett intresse för ”idrott”, det inträffar på måndag. Vad ska vara annorlunda i föreningssverige då än vad det var en måndag för två veckor sedan? Och vem ska fixa det? Just ja, föreningen är ju du, jag och alla. Kanske är det bäst att vi sätter igång!