”Jag tycker förfärligt illa om det du säger. Men jag ska kämpa till min död för din rätt att få säga det.”

I mitt minne är det min historielärare på gymnasiet, Mainy, som återger citatet. Jag vill minnas att hon tillskrev det Voltaire men när jag nu läser på finner jag att det nog inte är helt korrekt. Egentligen verkar det vara Evelyn Beatrice Hall som låg bakom de bevingade orden. Dessutom verkar inte Mainys formulering helt exakt. Jag törs ändå svära på att mitt minne stämmer med hur hon uttryckte det. Sådant intryck gjorde orden på mig.

Ett annat citat i samma klass är ”Demokrati är den sämsta form av styre, alla andra undantagna”. Här är det oftast Churchill som beskrivs som upphovsman. Och tydligen uttalade han orden i parlamentet 1947 men då i formen ”det har sagts att…”. Och inte ens Google kan idag härleda den ursprungliga upphovsmannen.

Oavsett är det nog läge att återuppliva dessa citat. Det är ju snart val och därmed dags att göra sin medborgerliga plikt. Ja, så tycker jag och de som är äldre än jag. De som är yngre tycker istället, enligt Kairos Futures undersökningar, att bara de som faktiskt kan något borde få rösta. Enligt dem borde fler beslut i samhället överlämnas till experter eftersom det ökar chansen att det ”blir rätt”.

I Facebook-gruppen Barnidrott pågår med jämna mellanrum diskussioner om vem som egentligen ansvarar för barnidrottens utformning. Några i gruppen har upplevt hemska saker inom idrotten och förespråkar hårdare tag utifrån. Förbund, eller RF, bör bestämma. Det är inte helt olikt ungas syn på samhällskontraktet som Kairos redovisar. Andra gruppmedlemmar delar fantastiska berättelser om idrottsverksamhet som bjuder sann rörelseglädje till mängder av barn. I gruppen svarar jag emellanåt med att förklara hur föreningsdemokratin fungerar. Att det visst går att bestämma vem som ska få vara tränare eller vem som ska sitta i styrelsen. Precis som i valet till Sveriges riksdag är det svåra dock att detta inte är ett ”expertbeslut”. Nej, i Sverige utgår all makt från folket. I idrottsföreningen utgår all makt från medlemmarna.

Det innebär också att när en del av befolkningen tycker att de lagar som Sveriges Riksdag stiftat beträffande migranters rätt att stanna i Sverige är felaktiga, då är det inte Mikael Ribbenvik som GD på Migrationsverket som kan ändra dem. Lika lite är det en tjänsteman på RF som har att förändra stadgar och regelverk för idrottens räkning. Och kanske ska vi alla vara tacksamma för det. För nog borde det väl öka chansen att lagar och regler speglar vad folket vill?