Kategorier
En modern förening Kommunikation

En gammal idé i en ny tid?

”It’s beginning to look a lot like Christmas.”

Jag har nynnat på denna ett tag nu. Meredith Wilson från 1951 berättar Wikipedia för mig, är upphovsmannens namn. Kanske skrev han den när han satt på Grand Hotel i Yarmouth säger historien. Det är knappast därifrån jag känner igen låten men bättre textrad i dessa tider finns väl knappast. När jag läser litet mera ingående om dess historia upptäcker jag att den i nutid förekommit flera gånger – i reklam. 2007 lånade Argos den och 2008 var det Asdas tur. Båda säkerligen rätt ofta förekommande i brittisk tv på den tiden. Och ja, jag såg en del brittisk tv dessa år så säkert är jag ytterligare ett exempel på reklamens sublima effekter.

Under en svensk tv-kväll med den där ”kommersiella public service” kanalen får man utan tvekan sin beskärda del av reklam. En återkommande i år heter boozt.com. Märkeskläder på nätet. Någon som kommer ihåg boo.com? Misstänkt likt varumärke, mer eller mindre identisk affärsidé och tidsåldrar ifrån varandra. Boo.com var företaget som i slutet av förra seklet (ni vet, det så kallade 90-talet) tog världen och dess investerare med storm. Det slutade precis in på 2000 med skulder på smått ofattbara 178 miljoner pund.

Snart är det nytt år igen och frågan är vilka bra idéer som kommer att gå i stöpet bara för att tiden inte är mogen. Svensk idrott går in i sitt viktigaste arbete, kanske någonsin, det så kallade strategiarbetet. I princip handlar det om att vitalisera en gammal idé (idrottsföreningen) så att den på allvar fungerar i nutid. Ett slags tvärtom mot boo.com alltså. Det finns utan tvekan de som anser att tiden är mogen, men att idén sedan länge snarast är övermogen. Hur det går lär vi få veta i framtiden men hur som helst kommer det få stor betydelse för den idrott vi ska utöva framöver.

Med detta önskas en God Jul och ett Gott Nytt År!

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En modern förening

Framgång föder framgång

Den gångna veckan och helgen bjöd på stora idrottshändelser. Jag tänker till exempel på friidrotts-VM och på Solheim Cup. I båda fallen kunde man hitta svenskor i vinnarcirkeln. I Moskva vann Abeba Aregawi Sveriges enda medalj för detta mästerskap, guldet på 1500m. I Denver var det rakt igenom svenskt i ledarstaben och paret Hedwall/Nordqvist bidrog i högsta grad till den europeiska succén, både tillsammans och enskilt.

Gemensamt för dessa vinnare är att de inom kort ”kommer hem”. I friidrott är det redan denna vecka tävling på hemmaplan i form av DN-galan. I golfen dröjer det någon vecka till då Helsingborg Open på damernas Europatour går av stapeln. För en arrangör är det naturligtvis en dröm som går i uppfyllelse – att svenska världsstjärnor är framgångsrika internationellt och sedan sprider sin glans över ett arrangemang på hemmaplan. Intressant är att båda dessa idrotter kan se tillbaka på en tid som var och som inte riktigt längre är sig lik. Till friidrottsklubbar ringlade kön lång med barn och unga under tidigt 2000-tal. Osannolika tre OS guld i Athen skapade närmast karnevalsstämning landet över. Golfen minns ett 90-tal då både barn och unga vallfärdade till banorna och ”the leading lady”, Annika Sörenstam, radade upp segrar i parti och minut. Idag är verkligheten en annan. Konkurrensen om ungdomars tid har säkert aldrig varit större. Det gäller att på något sätt nå igenom bruset. Utan tvekan är framgångar en bra start!

Kategorier
En modern förening Idrottens roll i samhället

Från midnattssolens land #rim2013

Så var det dags att vända hemåt. Riksidrottsmötet 2013 är avslutat och svensk idrott har stakat ut riktningen för de närmsta två åren. Jag har fått min första upplevelse av idrottens högsta beslutande organ och jag kan nog säga att jag åker hem med tillförsikt. En deltagare, med erfarenheter från båda håll, menade att idrottens sammankomst är överlägsen, om inte alla så åtminstone många, politiska partiers. Själv åker jag hem med ett förnyat hopp om demokratin.

Debatten böljade emellanåt både fram och tillbaka och när en av deltagarna från talarstolen uttryckte något i stil med att ”jag har fått min demokratiska skolning i idrottsrörelsen och jag vill att mina barnbarn ska ha samma chans” tror jag att jag ungefär förstår vad han menar.

Karin Mattsson-Weijber sa i sitt inledningsanförande att hon önskade att alla föreningsordföranden någon gång skulle få uppleva det hon upplevde just då – att prata inför 100% av sina medlemmar. Och tänk om idrotten på alla nivåer kunde erbjuda det!

Föreningsfostran och demokratisk förståelse är begrepp som nog känns främmande för många unga. Min son sa härom dagen att han tyckte elevrådet var värdelöst eftersom de vuxna ändå aldrig lyssnar. Nu är ju inte skolan någon demokrati men om alla barn fick vara med om det ca 200 ombud nu upplevt i Luleå – då skulle vi ha ett annat samhälle. Här är faktiskt budskapet att kunskap är både värdefullt och grunden till all form av förändring. Nyckeln till låset på förändringens dörr heter gemensam förståelse, uppnådd av kloka argument och sann övertygelse. Och den vetskapen, den är ju faktiskt användbar överallt!

Kategorier
En modern förening

Olika ingång – samma mål

Påsklovsvecka och jag har varit på besök i verkligheten. Och vilken underbar sådan förresten. Vintern har väl aldrig varit bättre med gnistrande kalla nätter och behagligt milda och soldränkta dagar. En sådan dag tillbringade jag med familjen i en stor mellansvensk alpin anläggning. Jag är inte bortskämd på den fronten men jag skulle nog drista mig till att säga att det var en av de bästa skiddagar jag har haft. Backarna badade i sol, pisterna var smäckert preparerade, det var smockfullt med folk utan att det kändes trångt och vuxna och barn åkte skidor tillsammans.

Just den här anläggningen får nog betraktas som en framgångssaga. Utan allt för många år på nacken är den en av sveriges mest besökta. Den är dock tom på slalomklubbar. Istället håller den lokala klubben till i en närliggande backe. Nu gick den inte att besöka den här dagen eftersom den var stängd för säsongen men jag gissar att det där ser annorlunda ut. En skillnad till exempel om man nöjer sig med att studera hemsidan är att liftkortet kostar hälften så mycket. Omsättningen lär också vara betydligt blygsammare. Kanske är det så här det ska vara men när Dan Persson i Idrottens Affärer skriver om idrottens egen finansieringsgrad antar jag att han talar om den potential som, i flera idrotter, finns i alla dem som är aktiva, och det mer än någonsin, utanför förening. Tänk om vi också var med och bidrog till den lokala föreningen när vi kom på besök.