Jag fastnar för ett inlägg på LinkedIn idag, från min gode vän Dr Paul Schempp. Han skriver ofta om ett kärt och omdiskuterat ämne – ledarskap. Ja, för att vara ärlig är det just det han skriver om när han skriver. Han har nämligen lagt större delen av sitt liv på att forska om ledarskap, främst i idrottens värld. Paul har under lång tid ansvarat för en enhet, Sports Instruction Research lab, på Universitetet i Athens, Georgia och hans arbete omfattar områden som världsledande coaching, mentorskap, expertis och en hel del annat. På senare tid har Paul överlämnat labansvaret till sin mångårige kollega, Dr Brian McCullick.

Det som får mig att läsa Pauls inlägg lite extra noggrant idag är att det kommer väldigt lägligt i dessa tider. En sak som jag länge funderat på, som tycks vara en egenskap som blir allt tydligare ju mera kompetens inom sitt ämnesområde personen har, är att när personen ifråga inte vet – då säger han eller hon det. Inga gissningar, inga spekulationer utan rätt och slätt:

– Jag vet inte.

Ibland kan det också följas av ett utlägg om vad forskningen faktiskt har visat och att det möjligen skulle gå att svara på den där frågan du ställer men det skulle kräva x och y. Dessutom skulle det ta tid och vara kostsamt.

Redan Sokrates menade med glasklar insikt att ju mera jag lärt, desto mera förstår jag att jag inte vet. I Pauls LinkedIn post kallas detta för personlig integritet och är den viktigaste egenskapen hos en bra ledare.

Att inte veta är dock inte detsamma som att inte fatta beslut. Ibland måste en ledare göra det ändå. Men att fatta beslut i något som inte säkert går att säga är en helt annan sak än att göra det när fakta ligger på bordet. Det kräver en helt annan lyhördhet och beredskap för att backa och ändra på vad som tidigare bestämts. Också det stavas personlig integritet och kan vara bra att komma ihåg under rådande världsläge. Andra skulle säga att det sammanfattar själva essensen av kompetens och karaktär. De är olika sidor av samma mynt. Fram- och baksida av den gode ledaren.