Nej, det blev inget OS i Sverige. Och inget Paralympics. Det tycks som att IOK-ledamöterna inte riktigt vågade lita på Sveriges koncept. De offentliga garantierna saknades och bredvid Italiens statliga uppbackning vägde ansökan helt enkelt för lätt. I ärlighetens namn får nog ändå sägas att det var heroiskt gjort att ta sig till denna avgörande måndag i Lausanne. Flera gånger längs vägen har den olympiska och paralympiska drömmen mer eller mindre slagits i spillror och enbart idén om ett antal storslagna dagar 2026, hos någon eller några centrala personer, har hållit drömmen vid liv. Och det är klart, när man bärs av den där drivkraften inifrån, den som kallas idé, då är man svår att stoppa. Det ska bara gå, över stockar, stenar och IOK-motståndare.

Jag reflekterar lite över begreppet idéburen då jag deltar på ett antal sporttech startup presentationer på Handelshögskolan. Bredvid mig i bänkraden sitter en av Sveriges mest framgångsrika tech-företagare. Bolaget är numera sålt, för fantasibelopp, och som en av grundarna kan personen bredvid mig välja att göra andra saker än att jobba om dagarna. Ändå är det något på Handels som lockar denna dag. Efter en stunds samtal får jag förklaringen:

– ”Jag är tech nörd!”

Inga pengar eller företagsframgångar i världen kan förstås ändra på det. Lika lite som ett Stockholmsstads-nej kan ta död på en OS-dröm. Eller bristande kvalitet på träningsanläggningen kan stoppa en världsstjärna i vardande. Buren av en idé går det att komma långt. Och de flesta av oss andra ska nog bara vara glada att dessa bärare inte är som oss. Att de envist driver vidare trots att oddsen knappast gör det rimligt att satsa. Idag ska jag invigningstala på SM-veckan som firar 10 år med att återvända till Malmö där allt en gång började. I startfältet finns några som redan gjort det smått omöjliga möjligt och ytterligare andra som nu ska ta intryck och lockas att satsa på sin dröm. Det är som förebild till dessa som de bäst behövs. Idébärarna.