Kategorier
Coaching och ledarskap En modern förening En ny syn på träning och tävling

Med aptit på innovation

Jag har varit på frukostseminarium. En populär företeelse i huvudstaden som vanligtvis inkluderar fri frukost och inspiration. Säkerligen i syfte att sälja på besökarna något lämpligt i nära anslutning till. Den här gången var temat ”Business innovation outside core”. Typ nya affärer utanför kärnverksamheten. En forskare från Handelshögskolan och Saab Ventures chef diskuterade både svårigheter och fördelar med innovation utanför det man normalt gör. Just Saab tycks ha enastående framgång med att hitta annan användning för sin teknik än vad den först var avsedd för. I övrigt i rummet verkar de flesta överens om att det där med att finna nytt när verksamheten är helt upptagen med nuvarande affär, det är inte lätt.

Strax efter detta frukostseminarium var jag på Riksidrottsmöte. Det är en speciell upplevelse när företrädare för Riksidrottsförbundets medlemsorganisationer samlas som det högsta beslutande organet för idrottsrörelsen. I ljuset av detta reflekterar jag lite över innovationsviljan där jag rör mig. Idrottsrörelsen har någon slags ambivalent förhållande till innovation. Å ena sidan strävar rörelsen efter öppenhet inför nya idrotter. Innerst inne vet alla att en folkrörelse riskerar att dö om den inte förnyas. Om den inte är just i rörelse. Samtidigt är det ett antal sökande förbund som nekas inträde till familjen idrott. Ett skäl är att medlemmarna menar att det inte kan vara hur många medlemsförbund som helst och snarare än att värna eget medlemskap borde vissa slå sig ihop (med andra). Från mitt frukostseminarium lärde jag mig att det är svårt för den som är upptagen med nuvarande verksamhet att helt plötsligt lyfta blicken och välkomna något annat. Nu är det ett antal förbund som ska klara detta. Det lär kräva att man, som ridsportförbundets vice ordförande Helena Carlsson uttryckte det från talarstolen, kavlar upp ärmarna.

En annan verksamhet som jag känner från styrelseperspektivet är Unicef i Sverige. Här finns ett annat förhållningssätt till innovation. Och det är klart, en organisation som ständigt ska möta ökade krav på insamlade pengar lär nog piskas att förnya sig. Och kanske är det just det innovationsvilja handlar om. Hur hotade är vi om vi inte hittar något nytt? Om svaret är ”inte så värst”, ja då lär nog aptiten på förnyelse vara begränsad.

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En ny syn på träning och tävling

Konsten att veta när…

Veckan som gick kan ha bjudit på årets två största idrottshändelser. Båda kom de från herrarnas Champions League i fotboll. Jag tänker förstås på Liverpools respektive Tottenhams avancemang till final, från vad som i båda fallen såg ut som minst sagt tuffa utgångslägen. Utan tvekan var dessa drabbningar idrott när den är som bäst. Oviss, överraskande och full av individuella prestationer som de flesta av oss bara kan drömma om. Ett alldeles särskilt prov på briljans visade Trent Alexander-Arnold i Liverpool. Ja, det var han som slog den där hörnan som hela Barcelonas lag var oförberedda på.

Jag minns ett samtal med en coach som menade att det där med att kunna skjuta, ja det kanske är viktigt. Men inte i närheten av lika viktigt som att veta när man ska skjuta. Att kunna lägga en hörna är förstås centralt för en fotbollsspelare. Men det som just tagit Liverpool till final i Champions League är Alexander-Arnolds förmåga att göra det just när ingen väntar sig det. Och är det inte just den kunskapen som skiljer den riktige liraren från dussinspelaren?

När Rod Thorpe i början av 80-talet analyserade varför hans studenter inte blev bättre på den idrott de tränade kom han fram till att de ägnade alldeles för mycket tid till att träna olika färdigheter. De blev bättre på färdigheterna i sig men saknade förmågan att använda dem i spelsituationen. Tack och lov gick Alexander-Arnold inte i den skolan. Hade han gjort det hade Liverpool nu spelat färdigt i Champions League. Och vi andra hade varit en upplevelse fattigare.

Kategorier
Coaching och ledarskap En ny syn på träning och tävling Tider som flytt

På plakatet på första maj

Våren är här, Valborg passerad, och på fotbollsplaner runt om i Stockholm spelas matcher i parti och minut. Sankt Erikscupen är igång igen. Och med den är det ironiska att jag slår vad om att aktivitetsnivån för många barn faktiskt gått ned. Den plan som de fram till nu hängt hela dagar på är uppbokad av organiserade matcher. Jag vet eftersom en av de där IP-hängande nioåringarna är vår yngste son. Fem timmar på fotbollsplanen med ett kort avbrott för att en förälder kommer dit med något de motvilligt (tar ju tid från liret…) kan stoppa i magen är ingenting en vanlig lördag. Istället är det nu bortamatch, transport i bil, matchtröjor (ja, det var det helgen innan också men då med motiv Bayern München, Barca, Manchester United eller liknande), domare och annat. När de kommer hem ska dock sägas att erfarenheterna av de nya spelreglerna är positiva. Mer spel än tidigare. Men samtidigt helt säkert inte tillräckligt varken för att kidsen ska bli nöjda eller för att potentialen i dessa spelare ska realiseras.

Förstås är det precis detta som Svenska ishockeyförbundet vet då man nu kör ut sin klockrena #tillbakatillgatan kampanj. Det är där såväl drömmar som finter föds och tillsammans kan de räcka långt. Och gänget som hängde på IP? Ja, turligt nog hittade de en gräsplätt där kompisens mål kunde ställas fram. Och idag på första maj är de unga fotbollsspelarnas plakat enkelt att tyda:

”Mera fotbollsplaner!”

Det finns många skäl till att politikerna borde lyssna!