Samma dag som Sveriges Olympiska Kommitté tillsammans med Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté lämnar in ansökan om att få arrangera OS och Paralympics 2026 befinner jag mig på studiebesök i England, tillsammans med 22 företrädare för Sveriges Riksidrottsuniversitet och Elitidrottsvänliga lärosäten. Dagen innan har vi träffat UK Sports ordförande, Dame Katherine Grainger (5 olympiska medaljer från lika många OS och en doktorsavhandling under samma period) och fått höra vad det innebär att vara Olympier, få tävla på hemmaplan, se hur ett samhälle förändras genom idrott och efter avslutad karriär bli regeringsutnämnd, heltidsarbetande ordförande för elitidrottens stötteorganisation. Och jo, känslan av att vi inte spelar i samma liga är svår att skaka bort. Framför datorn på fredagskvällen roar jag mig med att summera siffror. Drygt 13 miljarder svenska kronor sedan den olympiska/paralympiska perioden inför Sidney 2000 har UK Sport stoppat in i att stödja idrottare på sitt World Class och Potential program. Beloppet får hjärnan att slå volter.

På fredagen besöker vi Loughborough University. I den lilla marknadsstaden i The Midlands ligger världens bästa universitet, för idrottsrelaterade studier 2018, enligt www.topuniversities.com. Vi välkomnas högtidligt av ”the Vice Chancellor” som ger en beskrivning av hur Loughborough valt att sätta idrotten i centrum av vad de pysslar med. Loughborough är inget idrottsuniversitet. Men, genom att applicera sina kunskapsfält på idrott (ja, inte enbart men nästan) är de i allra högsta grad bidragande till Storbritanniens elitidrottssuccé. Om Loughborough universitet varit ett land hade det slutat på 11:e plats i OS i Rio.

Kanske, kanske blir det OS och Paralympics i Sverige om sju år. Det är ingen superlång tid att åstadkomma stora framsteg på. Men om Sveriges främsta hjärnor är med och tänker kring hur det skulle kunna gå till, då ökar chansen att lyckas väsentligt. Inom kort presenterar Pam Fredman sin utredning om styrningen av universitet och högskolor. Aldrig har en utredning inom det området varit viktigare för svensk elitidrott. Om lärosätena får möjligheten att använda sina medel något friare, för att profilera sig inom områden där Sverige kan nå excellens. Då har 22 företrädare för Sveriges Riksidrottsuniversitet och Elitidrottsvänliga lärosäten en bra idé om hur pengar skulle kunna användas!