Kategorier
Elitidrottsutveckling Idrottens roll i samhället

Elitidrott eller barnomsorg? Går det bra med båda?

Nyss stod att läsa att måttet är rågat i Estland. På klassiskt ”nu får det banne mig vara nog” manér förkunnade landets president häromdagen att en ny elitidrottssatsning snart ska se dagens ljus. Det är inte första gången en premiärminister eller motsvarande gripit in när landets idrottsresultat blir omskrivna av helt fel orsaker. ”We were on the front pages for the wrong reasons”, sa Australiens idrottsminister när hon förklarade den satsning som ledde fram till succéartade hemmaspel i Sidney 2000. Storbritannien och Kanada är andra likartade exempel. I Estland är det den olympiska kommittén och kulturministeriet som gått ihop för att bättre stödja både olympiska och icke-olympiska idrotter. Huruvida paralympiska hör till det sistnämnda går inte att utläsa. Utöver en satsning på elitidrott uppmanar man även lokala regeringar att satsa 5% av sin budget på idrottsliga aktiviteter kom 2025.

På så vis vill landet förbättra sina något skrala resultat på sistone där den senaste olympiska medaljen hamnade i Estland 2008. Kommer man att lyckas? Omöjligt att förutse men det troliga är nog att det blir svårt. Det kostar stora satsningar idag att inte förlora positioner i den globala kapprustningen. Att ta kliv framåt handlar om astronomiska summor (lex Storbritannien). Och frågan är förstås om det är värt det. Ur någon slags samhällsekonomiskt perspektiv. Knappast säger Emelie Värja på PWC då jag träffar henne strax före jul. Emelie ägnade sin avhandling åt att studera om det var ekonomiskt försvarbart för kommuner att satsa på elitidrottslag. Du gissar redan svaret. Försök därför inte ens visa på positiva ekonomiska konsekvenser menar Värja. Fråga istället om människor är beredda att betala för elitidrottsframgångar. De allra flesta säger ja och gläds på läktaren eller framför tv:n. Och just det ska vi smart försöka använda när svensk elitidrott 2.0 ska skapas på det nya året.

Kategorier
Coaching och ledarskap En modern förening En ny syn på träning och tävling In English

Another podcast- borrowed but brilliant!

green and white wall plaque
Photo by rawpixel.com on Pexels.com

Don’t miss this one from Johan Fallby and Magnus Lindvall. Great stuff on #wagthedogpodd!

Kategorier
Coaching och ledarskap En ny syn på träning och tävling Tider som flytt

Har barnkonventionen tänkt på uterink?

Helgens löprunda tog mig förbi en klassisk idrottsplats i Stockholms södra förorter. Faktiskt en med månskensrink. Och på denna spelas det match. Jag var förstås tvungen att stanna till och bevittna denna historiska företeelse. Min egen nostalgi visste inga gränser och minnet av stelfrusna tår som sakta tinar upp i duschen på Testebovallen kom snabbt tillbaka.

Frågan är väl hur stark dragningskraft nostalgi har på de som inte ens var med då det begav sig, och som har sin enda upplevelse av uterink just här och nu. Glider de runt där på isen och myser i lyckan över att ha fått kvällens match på uteis snarare än i en varmbonad hall? Kanske inte.

Det är här någonstans det blir tydligt att idrottens utmaningar idag och imorgon inte bara handlar om att göra verksamheten rolig. Den behöver överlag trumfa alla andra aktiviteter som konkurrerar om samma tid. Möjligen är jag där på min springtur påverkad av att yngste sonen just valt FIFA och nybakade småkakor hemma hos kompisen framför ett fotbollsträningspass i en minimal gympasal. Och vem kan klandra honom för det. Men när vi i den sanna andan av barnkonventionen framöver, i första hand ska beakta vad som bedöms vara barnets bästa – då kanske det inte alltid blir rätt att fråga barnet.