Kategorier
Coaching och ledarskap Idrottens roll i samhället

Har demokratin ett pris?

”Jag tycker förfärligt illa om det du säger. Men jag ska kämpa till min död för din rätt att få säga det.”

I mitt minne är det min historielärare på gymnasiet, Mainy, som återger citatet. Jag vill minnas att hon tillskrev det Voltaire men när jag nu läser på finner jag att det nog inte är helt korrekt. Egentligen verkar det vara Evelyn Beatrice Hall som låg bakom de bevingade orden. Dessutom verkar inte Mainys formulering helt exakt. Jag törs ändå svära på att mitt minne stämmer med hur hon uttryckte det. Sådant intryck gjorde orden på mig.

Ett annat citat i samma klass är ”Demokrati är den sämsta form av styre, alla andra undantagna”. Här är det oftast Churchill som beskrivs som upphovsman. Och tydligen uttalade han orden i parlamentet 1947 men då i formen ”det har sagts att…”. Och inte ens Google kan idag härleda den ursprungliga upphovsmannen.

Oavsett är det nog läge att återuppliva dessa citat. Det är ju snart val och därmed dags att göra sin medborgerliga plikt. Ja, så tycker jag och de som är äldre än jag. De som är yngre tycker istället, enligt Kairos Futures undersökningar, att bara de som faktiskt kan något borde få rösta. Enligt dem borde fler beslut i samhället överlämnas till experter eftersom det ökar chansen att det ”blir rätt”.

I Facebook-gruppen Barnidrott pågår med jämna mellanrum diskussioner om vem som egentligen ansvarar för barnidrottens utformning. Några i gruppen har upplevt hemska saker inom idrotten och förespråkar hårdare tag utifrån. Förbund, eller RF, bör bestämma. Det är inte helt olikt ungas syn på samhällskontraktet som Kairos redovisar. Andra gruppmedlemmar delar fantastiska berättelser om idrottsverksamhet som bjuder sann rörelseglädje till mängder av barn. I gruppen svarar jag emellanåt med att förklara hur föreningsdemokratin fungerar. Att det visst går att bestämma vem som ska få vara tränare eller vem som ska sitta i styrelsen. Precis som i valet till Sveriges riksdag är det svåra dock att detta inte är ett ”expertbeslut”. Nej, i Sverige utgår all makt från folket. I idrottsföreningen utgår all makt från medlemmarna.

Det innebär också att när en del av befolkningen tycker att de lagar som Sveriges Riksdag stiftat beträffande migranters rätt att stanna i Sverige är felaktiga, då är det inte Mikael Ribbenvik som GD på Migrationsverket som kan ändra dem. Lika lite är det en tjänsteman på RF som har att förändra stadgar och regelverk för idrottens räkning. Och kanske ska vi alla vara tacksamma för det. För nog borde det väl öka chansen att lagar och regler speglar vad folket vill?

Kategorier
Podcasts

Alla dessa medaljer, podcast #2

grass green golf golf ball
Photo by tyler hendy on Pexels.com

Nummer två… Egentligen är det här snarare att betrakta som det första avsnittet. Ett avsnitt som är ”på riktigt” alltså. I detta samtalar jag med Stuart Armstrong som är ”Head of Coaching” på Sport England i London, Storbritannien. Stuart och jag jobbade nära tillsammans under mina sex år i England, då både han och jag jobbade för England Golf. Sedan en tid gör Stuart sin egen podcast, The Talent Equation podcast, där han samtalat med många av världens främsta experter inom områden som prestationsutveckling, coaching, ledarskap med mera. Ta del av vårt samtal på Alla dessa medaljer, podcast #2.

För dig som behöver hjälp att komma igång – läs här.

Use https://petermattssonrf.com/category/podcasts/feed/ in your podcast catcher!

 

Kategorier
Podcasts

Alla dessa medaljer, podcast #1

action beach fun leisure
Photo by Pixabay on Pexels.com

Det är dags att ta nästa steg! Jag ger mig på podcasten som konstform. Det blir spännande att se hur det går.

Vill du ladda hem podcasten i din telefon, använd denna feed: https://petermattssonrf.com/category/podcasts/feed/

En app att lyssna i hittar du till exempel här. Vet du inte riktigt hur du ska göra, läs mera här.

Här hittar du ett smakprov:

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En ny syn på träning och tävling Idrottens roll i samhället Tider som flytt

När coach blir gammal, blir han inte religiös men…

Jag styr kosan hemåt igen efter ett snabbt besök på Nordea Masters på Hills Golf and Sports Club utanför Göteborg. En traditionsenlig pro-am middag, ett morgonsemnarium om barn- och ungdomsidrott under ledning av Rickard Olsson samt en stunds vandring vid sidan av välklippta fairways hann jag med.

Seminariet är välbesökt. 200 personer tvingar arrangören att sätta lapp på luckan redan vid frukosten i arla morgonstund. Rickard leder proffsigt diskussionen mellan mig, tidigare längdskidåkaren Johan Olsson, förre längdhopparen Erica Johansson, tv-entrepenören Anna Bråkenhielm och forskaren P-G Fahlström. Temat för samtalet är ”skapar Sverige vinnare, bland annat med anledning av de många diskussioner som förs på många håll om resultat, tabeller och barns drivkrafter i idrott. Kanske även vuxnas drivkrafter för barns idrottande kan sägas beröras. Engagemanget är stort och flera före detta elitidrottare deltar i samtalet.

När jag vänder hemåt är det dock inte morgonseminariet som gjort störst intryck på mig. 1996 tog jag mina första stapplande steg som landslagskapten och så småningom, 1998, som huvudansvarig förbundskapten i golflandslagen. De jag först stötte på, i pojklandslaget, har nu fyllt 40. De har familj och barn, till och med något stråk av grått hår, och flera av dem finns väldigt nära golfen. Ett antal befinner sig innanför repen den här veckan för ännu en (nästan) vanlig vecka på touren, andra är här på samma sätt som klasser återträffas efter 20 år och en tredje kategori står på scenen under middagen och är kraften bakom att denna tävling överhuvud taget blir av. Jag hälsar på underbara människor som jag inte sett sedan jag lämnade Sverige och flyttade till England 2005. Och det bästa av allt är att de verkar nästan lika glada över att se mig som jag är över att på nytt få träffa dem. Tiden har inte på något sätt stått stilla. Tvärtom, den har gått i ett rasande tempo och de människor jag möter nu är helt andra än de jag levde så intensivt samman med under en väldigt speciell period av livet. Erfarenheter, framgångar och förstås även motgångar har gjort dem sådana. Det som mest av allt gläder ett gammalt coachhjärta är dock att det tycks ha gått så bra. De har förflyttats från unga, hungriga och lovande individer till ödmjuka, ansvarstagande och kompetenta samhällsmedborgare, i full färd med att både förverkliga sig själva och stötta nästa generation. Med den vetskapen kan jag gärna bli gammal. Jag lutar mig tillbaka i sätet och tänker att den där visionen vi hade, om att alla en dag skulle kunna se tillbaka och tänka att:

”Vad glad jag är att jag fick vara med om en sådan satsning. Jag lärde mig mycket som jag har haft nytta av i så många sammanhang av livet”, den var inte så dum. Så länge som något sådant genomsyrar idrotten är nog frågan om tabeller eller ej sekundär. Med det i bakhuvudet kan jag både bli gammal och sova gott ikväll.

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling In English Tider som flytt

The good, better and how of rural life

Over the summer holidays it is common among many Swedes to take a trip down memory lane. I am no different and this summer I returned to familiar hoods for almost a week of lazy life by the lake, at my mother’s summer cottage. As every year this journey brings a mix of reliving fond memories and sadness when facing houses, factories and sports facilities in a rural part of the country that has clearly seen better days. Sweden has one of the highest urbanisation rates in Europe and it is evident how this affects life both where I grew up, further north where I also spend part of my summer and in rural areas also in the south where we took a quick family tour. Sports is in a difficult place when facilities in many parts of the country deteriorate due to lack of available funds for maintenance and there is nowhere near enough people to fill the facilities. In the bigger cities there are more people than available facilities and public funding comes nowhere near what is required to cater for the number of sports facilities that are needed to keep people active. A quick look at the map as it will look when taking into account the density of the population in Sweden 2025 makes it easy to understand that we are only now seeing the beginning of the problems that are waiting.

Having said this, most of the great athletes of Swedish sporting history have come from the tiny towns and simple facilities. In fact, this is likely to be a pattern in many countries. As I travel through Sweden I can see why. In the facilities that actually are looked after I see great possibilities. There is a paddock full of horses just outside the door, a plastic ice to practice slap shots on, an empty golf course within walking distance and many, many more examples of accessible sports that children in the city can only dream of. These facilities of course do not look after themselves. Each one will take a superintendent with knowledge of the three magical questions:

  • What is good (now)?
  • What can be better?
  • How can we fix this?

And that, ladies and gentlemen, is a job worthy any father or mother of a future world class athlete!