Fredag eftermiddag på väg hem från jobbet och jag passar på att lyssna på en podd. Jag hör Londons borgmästare, Sadiq Khan, prata om sina planer på att göra London till världens idrottshuvudstad. Han berättar om hur han vill att Londonbor, och för den delen människor från hela Storbritannien eller stora delar av Europa, ska få chansen att uppleva sina favoritidrotter i staden. Och för den tillresta är det förstås ett ypperligt tillfälle att spendera pengar på logi, restauranger och alla tänkbara upplevelser i området. Egentligen är det inget nytt eller revolutionerande med detta tankesätt men det som slår mig är att när borgmästaren talar om ”major sporting events” är det inte OS och VM han nämner. Nej, istället lyfter han Major League baseball, NBA basket, ATP slutspel i tennis med flera. Det är här, menar Khan, som de största varumärkena finns.
När jag hör detta tänker jag på det lunchsamtal jag just haft där vi pratat om huruvida det kommersiella värdet på ett OS guld devalverats från Ragnar Skanåkers i München 1972 till motsvarigheten i Rio 2016. Frågan är förstås vilka samarbeten stora företag kommer att göra i framtiden för att stärka sitt varumärke i samband med idrott. Även här, och då kopplat till att få flera att utöva idrott, är Londons borgmästare långt framme. ”Sport Tech in London”siktar på att få 1 000 000 Londoners mer fysiskt aktiva innan 2020. Att skapa närhet till evenemang, prestationer, varumärken och med teknologins hjälp låta detta inspirera individer, det låter i alla fall för mig som en utmärkt modell för framtidens idrott!
