Så lyder titeln på den vlogg Irene Ekelund lagt upp på Youtube. I ett mycket starkt inslag berättar hon öppet om sina utmaningar och tankar. Så starkt att DN plockar upp det och gör en helsida i dagens tidning. Det är bra och bör läsas av både ungdomar, tränare och föräldrar. ”Det är för stor press på unga”, säger Irene och konstaterar att hon började uppmärksammas då hon var 14 och gick i högstadiet. Se Irenes inslag här.

I förra veckan kunde man i SvD läsa en debattartikel om hur toppstyrningen från RF förstör hela idrotter. Vid sidan om själva rubriken finns det mycket i den artikeln som knyter an till Irenes historia. En av frågorna är nämligen hur en elvaåring som inget hellre vill än att spela bordtennis bäst tas om hand. Är det rätt eller fel att spelaren i fråga ska få ställa upp i ungdoms-SM och förmodligen vinna hela klabbet, trots sin ringa ålder?

Jag törs säga att den som har ett rakt och glasklart svar på den frågan har inte tänkt ordentligt. Men i bordtennis fall är det många som tänkt. Hela den demokratiska rörelsen har tänkt. Och kommit fram till att det inte är värt ”risken” att släppa fram en lovande yngling för tidigt. Samtidigt tror jag många är medvetna om att även det är en risk. För hur finner den elvaåring som slår alla sina kamrater i samma ålder med lätthet fortsatt stimulans till utveckling? Och kanske framför allt, fortsatt intresse för bordtennis och idrott?