Av någon anledning har vinterpratarna i radions P1 aldrig fått fäste hos mig. Säkert är det både tradition och tid som saknas. Sommaren inbjuder ju till rofyllt lyssnande, gärna enligt tablå strax efter kl 13 eller på reprisen efter 22, till de ofta fascinerande historier pratarna har att dela med sig av. Och missas tablåtiderna finns alla chanser i poddar och app. Här uppenbarar sig nu även vinterpratarna för mig och jag lyssnar till ordkonstnärens Emil Jensens alldeles fantastiska föreställning. Jensen pratar om misstagets ironi, eller missförståndets, och om hur det ibland blir så mycket mera rätt när det blir fel än när det blir rätt från början. Han ger såväl egna exempel som klassiska anekdoter från historien.

Ungefär samtidigt är jag inblandad i en intensiv diskussion om ledarskap som i princip grundar sig i om det vi gör bör ha ett tydligt syfte – oftast en fråga vi söker svar på, eller om det kan vara okej eller till och med fördelaktigt med större frihet. En frihet som skulle kunna vara typ en ambition att ”göra gott” eller ”göra bättre”. Både risken och möjligheten är förstås att det senare ger upphov till tankar som inte tidigare är tänkta och kanske inte alls passar in i nu rådande strukturer och normer. Jobbigt. Speciellt för en chef med kontrollbehov.

Efter att ha lyssnat på Emil Jensen i såväl sommar- som vinterversion känner jag dock att i alla fall den här chefen ska kosta på sig ett nyårslöfte till sig själv: släpp loss och släpp fram. Ty ibland blir det rätt när det blir fel…