Det var en midsommarhelg som få hade förväntat sig. Jag tillbringade min i Ångermanland och vädret var soligt och varmt. Högst oväntat med andra ord men ändå balanserat i och med att knotten gjorde det tämligen plågsamt att vara ute. Ta inte ut sommaren i förskott tycktes naturen säga medan den pepprade mina bara ben med kliande bett. I förskott skulle man kanske kunna tro att David Cameron funderade eller handlade vad gäller utropet om folkomröstning avseende Storbritanniens medlemskap i EU. Nu har det brittiska folket sagt sitt och svaret var förstås inte vad han hoppades. Brexit det blir, och när analyserna pryder de flesta medier är det enkelt att se att det är ett delat land som röstat. Skiljelinjen går längs ålder, utbildning och inkomst. Demokratin har talat och en enskild fråga, om än ganska central, har ställt det mesta på huvudet vad gäller styrning och ledning. Hur ”rätt” har egentligen en folkomröstning?
Runt midsommarlunchen med stora släkten tänker jag att det bor ett potentiellt brexit på många håll i vårt samhälle. Vi pratar nämligen kommuners satsning eller bristande satsning på olika idrotters förutsättningar och vi pratar föreningars verksamhet och inriktning. Här sitter en ganska normal grupp småbarnsföräldrar och det är tydligt att vi har skilda åsikter från de flesta ledningars, vare sig det handlar om kommunens eller föreningens ledning. Jag tror inte vi på något sätt är unika. Ett snabbt besök på någon av alla de missnöjesforum som finns på nätet och i Facebook-grupper räcker för att konstatera att om samma engagemang fanns i demokratins olika rum skulle förmodligen världen, idrottsföreningen, kommunen liksom EU se annorlunda ut.
Så vad kan andra demokratiska styren lära sig av David Camerons misstag? I 10 principer för strategiskt ledarskap hittar jag några ganska goda råd som nog lär fungera på många håll. Och de första tre vad gäller system och struktur har ju faktiskt potentialen att sätta sprutt på de flesta av oss: 1) Distribuera ansvaret; 2) Var ärlig och öppen med information; och 3) Skapa flera vägar för att kläcka och testa idéer.
Kanske hjälper det också om vi vid midsommarlunchbordet inser att våra goda idéer nog kommer till bättre användning om vi dessutom delar dem med andra än med knotten. Och om vi är beredda att göra något av dem. En folkomröstning kommer ju trots allt ganska sällan…