Kategorier
Coaching och ledarskap

En midsommarnatts dröm eller mardröm?

Det var en midsommarhelg som få hade förväntat sig. Jag tillbringade min i Ångermanland och vädret var soligt och varmt. Högst oväntat med andra ord men ändå balanserat i och med att knotten gjorde det tämligen plågsamt att vara ute. Ta inte ut sommaren i förskott tycktes naturen säga medan den pepprade mina bara ben med kliande bett. I förskott skulle man kanske kunna tro att David Cameron funderade eller handlade vad gäller utropet om folkomröstning avseende Storbritanniens medlemskap i EU. Nu har det brittiska folket sagt sitt och svaret var förstås inte vad han hoppades. Brexit det blir, och när analyserna pryder de flesta medier är det enkelt att se att det är ett delat land som röstat. Skiljelinjen går längs ålder, utbildning och inkomst. Demokratin har talat och en enskild fråga, om än ganska central, har ställt det mesta på huvudet vad gäller styrning och ledning. Hur ”rätt” har egentligen en folkomröstning?

Runt midsommarlunchen med stora släkten tänker jag att det bor ett potentiellt brexit på många håll i vårt samhälle. Vi pratar nämligen kommuners satsning eller bristande satsning på olika idrotters förutsättningar och vi pratar föreningars verksamhet och inriktning. Här sitter en ganska normal grupp småbarnsföräldrar och det är tydligt att vi har skilda åsikter från de flesta ledningars, vare sig det handlar om kommunens eller föreningens ledning. Jag tror inte vi på något sätt är unika. Ett snabbt besök på någon av alla de missnöjesforum som finns på nätet och i Facebook-grupper räcker för att konstatera att om samma engagemang fanns i demokratins olika rum skulle förmodligen världen, idrottsföreningen, kommunen liksom EU se annorlunda ut.

Så vad kan andra demokratiska styren lära sig av David Camerons misstag? I 10 principer för strategiskt ledarskap hittar jag några ganska goda råd som nog lär fungera på många håll. Och de första tre vad gäller system och struktur har ju faktiskt potentialen att sätta sprutt på de flesta av oss: 1) Distribuera ansvaret; 2) Var ärlig och öppen med information; och 3) Skapa flera vägar för att kläcka och testa idéer.

Kanske hjälper det också om vi vid midsommarlunchbordet inser att våra goda idéer nog kommer till bättre användning om vi dessutom delar dem med andra än med knotten. Och om vi är beredda att göra något av dem. En folkomröstning kommer ju trots allt ganska sällan…

Kategorier
Coaching och ledarskap En modern förening Kommunikation Tider som flytt

Midsommar, sill och Brexitvarning

På torsdag, när vi som bäst börjar fundera på vilken sill som smakar bäst till färskpotatisen, går britterna till röstningslokalerna för att ta ställning till huruvida Storbritannien ska stanna i den Europeiska gemenskapen (EU) eller vandra vidare på egen hand in i framtiden. Idag verkar det helt omöjligt att förutsäga hur det kommer att gå. Kampen mellan Brexit (lämna) och Bremain (stanna) ser ut att avgöras vid mållinjen. Det fruktansvärda mordet på parlamentsledamoten Jo Cox gjorde att kampanjerna tillfälligt stannade av men i övrigt är orden från båda sidor både hårda och tämligen svepande. En del i problematiken är förstås att ingen av sidorna har möjligheten att tydligt peka på vad effekten kommer att bli. Brexitanhängarna spelar främst på känslor (läs invandring) medan Bremain försöker använda siffror, ekonomi och till synes rationella argument.

Mitt i detta pågår herrarnas fotbolls-EM i centrum av ett Europa i mer eller mindre uppror. Kanske är det värt att stilla undra om idrotten har någon betydelse? Är tävlingssystemen utformade efter den tid som råder eller efter en historia som alltmer justeras? Är det till exempel självklart att det i framtiden är nationer som ställs mot varandra då det ska avgöras europamästerskap? En spaning som framkommer emellanåt är att det gamla stamsamhället är på väg tillbaka. Skillnaden är att vi i globaliseringens och digitaliseringens kölvatten fått möjligheter att knyta nära samband med människor som delar våra intressen och värderingar oavsett var i världen vi befinner oss. Nationsgränser spås därmed alltmer ha spelat ut sin rätt för att ersättas av städer eller helt enkelt gigantiska communities utan egentlig geografisk hemvist. Det skulle till stor del kunna förklara Champions Leagues framgång. Och i det perspektivet är ju nuvarande europamästerskap faktisk en direkt motats där ursprung, eller i alla fall medborgarskap avgör vem som ska spela med, och mot, vem. Och har i så fall ett eventuellt Brexit någon betydelse? Ja, den som hoppas på en framtid med starkare landslag från ”the Home Nations” kan förstås lockas av att några av de över 400 européer (och som alltså inte är britter…) som spelar ligafotboll i Storbritannien får lämna plats åt inhemska spelare. Med andra ord bör nog vänner av Bremain hoppas att England slår Slovakien ikväll!

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En modern förening En ny syn på träning och tävling

Idrottens olika ansikten

Snart måste jag sluta skriva resereportage. Någon kommer inom kort att undra om jag inte har något annat att berätta. Och faktum är ju att det i den urbana världen är i mötet med människor som saker sker. Och gärna då människor vi inte vanligtvis stöter på. Med andra ord på resa I mitt fall går det nog att klarlägga att det händer mera spännande på ett flyg från Paris än på cykel över Skansbron, på väg till kontoret. Om jag inte ramlar och bryter armen förstås. Vilket har hänt.

Men, igår besökte jag fransk idrotts stolthet. Eller kanske den franska statens idrottsstolthet – INSEP. Här tränar och lever 730 aktiva från 27 olympiska specialidrottsförbund med ett enda mål i sikte – den gyllene medaljen. Förutsättningarna är de bästa tänkbara. Anläggningar byggda till specifikationer in perfecto och landets bästa att sporras mot. Ett idrottsmedicinskt center värdigt ett mindre svenskt sjukhus, inklusive egen tandläkare, och förstås coacher från världens alla hörn. Endast det bästa är gott nog. Ändå är det något som får mig att fundera och kanske till och med känna en tveksam eftersmak. Många av de aktiva är väldigt unga. Och statistiken säger att de allra flesta aldrig kommer i närheten av den där medaljen, oavsett valör. Att den potentiella belöningen har ett pris är allmänt känt. Huruvida att spendera sin ungdom på en träningsanläggning tämligen fjärran från annan distraktion är en förmån eller en uppoffring vet bara individen. Tyvärr kanske dock inte förrän efteråt.

Men så just när jag tänker dessa dystra tankar berättar den äldre damen i sätet bredvid om sitt tennisintresse, hur mycket hon spelar tennis och att hon av sina barn fått ett besök på Roland Garros i födelsedagspresent. Och då tänker jag att det är rätt läckert att idrotten även ger utrymme att odla ett sådant intresse. Och hon hade det riktigt bra menade hon, även om det regnade på French Open.