Varit på konferens idag. En stor rackare om social hållbarhet, i ljuset av Agenda 2030 där världens regeringar slog fast 17 hållbarhetsmål med underliggande inriktningar. Hur ska denna globala vägvisare nu hjälpa kommuner och myndigheter att finna vägar, bland annat för att överbrygga de så kallade hälsoklyftorna som även finns i vårt land?

Olle Lundberg som leder kommissionen för jämlik hälsa presenterade och jag med flera debatterade i en efterföljande sedvanlig panel. Debatterade kanske är synd att säga då samstämmigheten är ganska stor. Med undantaget att jag pratar idrott och de andra pratar allt annat utom. Och det är klart att inkomstklyftor, segregerade bostadsområden och skillnader i utbildningsnivå är enormt centrala frågor. Och samtidigt är inget viktigare än att få människor att röra mera på sig. För det troliga är väl inte att det är inkomstskillnaden i sig, utan snarare det leverne som inkomstskillnaden i dagens samhälle ger möjlighet till, som skapar skillnaden i medellivslängd?

Och då kommer jag på det! Elitidrottsrådets medskick funkar ju även här: Mer idrott (och roligare idrott) i skolan! Där finns alla oavsett bakgrund. Och tänk att effekterna skulle ha betydelse för framtida folkhälsa, svenska landslags möjligheter i internationell konkurrens (jo, det var elitidrottsrådets utgångspunkt) och inte minst elevers studieresultat (som också påverkar framtida folkhälsa enligt Olle Lundberg). En ”no brainer” helt enkelt. Men hur länge har man inte vetat det…