Efter tips från den barndomskamrat som jag en gång bjöd med på resan med den store svenske artisten någonstans i höjd med Kär och Galen-skivan är jag nu 63 avsnitt in i Lundellbunkern. Den gode Ulf släppte ju en nätt box strax före jul innehållande 68 CD-skivor. Tre kulturjournalister, Maja Åström, Tommie Jönsson och Johannes Klenell, har mer eller mindre låst in sig för att undersöka vad som händer om man ”bara” lyssnar på Ulf Lundell under dryga två månader. Viss referenslyssning (uppstår då en låt känns igen från annan låt och ursprungsversionen måste kontrolleras) är dock ok och det tycks också som om man fuskar emellanåt. Och då med Lotta Engberg eller musik som inte går att undvika i samband med en fest eller en middag. Dessa tre är dock inga vana Lundellresenärer utan beskriver sig själva som idioter på resa. Deras reflektioner är både intressanta och jobbiga för den inbitne att höra. Like it or not så har dessa tre, när de släpps ut den 2:a mars lagt en ribba för vad riktig rackarns djupanalys handlar om. Själva hotar de med att i nästa bunker göra upp med Lundells böcker. Det är förstås inte fel men jag väntar på när tre sportjournalister låser in sig med allt samlat bildmaterial av Zlatans tid som fotbollsspelare, Foppas hockeyäventyr på stora och små rinkar eller Annika Sörenstams resa från Bro till Orlando och LPGA-tourens topp. Jag är säker på att det finns hemligheter där som skulle intressera många. Frågan är väl hur lång bunkervistelsen skulle bli. Men, med en halvtimmes promenad till jobbet har jag det perfekta poddlyssnartillfället – så kom igen bara! Jag bangar inte för en helårsvariant…