Läser i NY Times om den till synes enastående talangen Candace Hill. Candace är 16 år och springer 100m på 10,98. Det gör inte så många. Med den tiden hade hon tydligen tagit silver i Peking-OS. Detta skapar förstås ett intressant läge. Ska Candace till exempel tävla med sina lika gamla kamrater på high school och snart college? I vilken miljö stimuleras hon att fortsätta (fri)idrotta och utvecklas mot nya höjder?

I en annan del av världen fanns en annan spännande artikel att läsa i veckan. I DN skrevs om svensk idrottsrörelses nya framtidsmål och den modell för ”bredare” idrott som ska göra att flera väljer att idrotta i förening under hela livet. Frågan är, går bilderna ihop? Eller är det antingen eller som gäller? Bredd- eller elitidrott?

Den lyckade lösningen innehåller förstås båda delarna. Den aktive behöver bästa möjliga förutsättningar att utvecklas från sin nivå. Oavsett nivå är det troligt att detta är en av faktorerna som får oss att vilja fortsätta. Att detta innebär olika saker för Candace och någon som i samma ålder just börjat med en idrott är nog ganska självklart. Och när det stora skoföretaget går in i en tioårssatsning som också innehåller en collegesatsning – då tar man ett ganska stort ansvar. Sen lär framtiden utvisa om resultatet blir en världsmästare, en framstående idrottsmedicinare eller kanske både ock!