Tänk att nu är vi mitt i den där härliga blomstertid igen. Egentligen har den varit här ett tag och med den kalla våren är den så där skönt utdragen. Och i veckan besjungs den då skolan för de flesta är till ände, åtminstone för det här året.
Förra veckan var det examensdag på Gymnastikens och Idrottens Högskola. Förväntansfulla studenter på tränar-, hälsopedagog, lärar- och magister/masterprogrammet släpptes ut i verkligheten. Jag fick äran att lyckönska dem genom att hålla examenstalet. I efterhand reflekterar jag över vad jag sa. Grovt sammanfattat kan det nog uttryckas som ”välkomna ut, men håll er kvar så mycket det går”. Med andra ord, tro inte att de kunskaper du nu har är de som ska ta dig genom livet. I en tillvaro som förändras i snabb takt är den enda hållbara investeringen beredskap för denna förändring. Bland kollegor på jobbet pratar vi om känslan av att aldrig komma i ordning. Alltid finns det något som skaver i organisationen, som skulle kunna vara bättre. Det är nog dags att inse att det är nornaltillståndet och själv ta sikte på att bli lika amöba-lik som den utveckling som, enligt de mörkaste profetiorna, hotar att göra de flesta av oss sysslolösa. Dagen då det där skavet kändes obekvämt och jobbigt kommer framstå som ett rosaskimrande minne då tillvaron var förutsägbar. Men innan dess tycker jag såväl studenter som andra är värda litet sommarlov!
