På väg till Göteborg för det möte med Elitidrottskommittén som ska inledas med final i Innebandy-VM i Scandinavium läser jag en strålande artikel i Aftonbladets Sportblad. En av två faktiskt då man också har ett nostalgiskt reportage om Sveriges bragdvinst i tennisens Davies Cup mot USA för 30 år sedan. Jag minns det som igår.

Men, det som nu främst fångar min uppmärksamhet är Kristoffer Bergströms utmärkta analys av innebandyns belackare där han säger ”Såga de andra-inte överlägsna Sverige”. Nu vet ju varken Bergström eller jag hur det går i eftermiddagens final men det som får mig att fastna för artikeln är att Bergström lyfter fram fokus på Sveriges insatser. Att vara bäst, banbrytande och ledande är en svår uppgift. Mest av allt för att man oftast blir upphunnen. Fråga Nokia, Rank Xerox, Kodak eller något annat företag som för en annan tillvaro nu än vad man gjorde förr. Eller kanske svensk tennis för den delen, med segern i Scandinavium i färskt minne. Att fortsätta vara bäst är inte att fortsätta göra det man gör utan att anpassa sig till vad framtiden kräver att man ägnar sig åt. Svensk innebandy är redan, trots sina unga år som idrott, inne i ett rejält förändringsarbete med sikte på framtiden. Om det gör att man vinner i eftermiddag vet vi framåt kvällen. Och om man vinner om 15 år, ja då först vet vi om man gjort rätt