I maj nästa år är det dags för svensk idrotts andra Elitidrottkonferens. Denna gång är det Göteborg som står för värdskapet, i och med att Chalmers och Göteborgs Universitet ska samarbete. Det är ruskigt spännande att börja planera för konferensen. Idéer sprutar och ska varsamt kokas ned till ett program som både håller ihop och mest av allt inspirerar de deltagande.

I veckan lyfte jag (gör man förresten det nu för tiden?) på luren för att ringa Sir Clive, med Woodward som efternamn. Jag hade turen att lära känna denna nationshjälte medan jag jobbade i England. En ikon i brittisk idrott – men i det närmaste helt okänd i svensk. Hur kan det komma sig?

Clive Woodward blev Englands första heltidsanställde Förbundskapten (Head Coach) i rugy (football union) 1997. Just i det skedet lämnade rugbyn de amatörideal den så länge försvarat för att övergå till att bli professionell. Ligaklubbarna fick större och större makt och slitningar med de counties (distrikt) som sedan tidigare styrde den nationella och internationella rugbyn uppstod allt oftare. Clive drog in som en virvelvind, gjorde sig osams med ett antal men hävdade envist att han skulle bedömas endast på de resultat England presterade. När laget stod som segrare mot Australien i finalen av Rugby World Cup 2003 var det därför helt logiskt att Clive fick ta emot sin riddartitel (knighthood) i ”the Queen’s New Year’s honours” för sina tjänster inom rugbyn.

När London OS kom 2012 hade Clive klivit vidare och som ”Chef de Missión” för Team GB var han en av de som la grunden för det succéartade hemmaspel som avhölls. I maj 2015 kommer han till Göteborg för att dela med sig till svensk idrott. Jag hoppas att jag till dess hinner få folk att förstå hur stort det är…

Läs mer på www.clivewoodward.com.