Citatet kommer från John Wooden, legendarisk basketcoach på UCLA. Han nådde framgångar som vi utsocknes knappast kan förstå: 10 NCAA Championships på 12 år, 7 av dessa i rad i den collegeidrott som efter fotbollen nog är störst. Samtidigt är många överens om att Woodens största bidrag till mänskligheten (han dog vid 99 års ålder) inte var hans basketkunskap utan hans förmåga att utveckla de (unga) människor som kom i hans väg. Citatet skulle enkelt översatt till svenska kunna sägas handla om att gilla läget. När den svenska regeringen, trots avgivna löften, väljer att inte ge idrotten någon ökning i statsanslaget är det ungefär det val vi har. Att gilla läget. Jag tänker att ett yttre tryck av detta slag är j-drigt jobbigt, men samtidigt inte alltid helt fel. För att använda Woodens retorik ligger avgörandet i hur man reagerar på det. Idrottsrörelsen är mitt uppe i det kanske största strategiarbete som någonsin gjorts. Mindre pengar kan visa sig vara det incitament som behövs för att få flera att tänka kloka tankar kring enklare, närmare, tillgängligare, roligare, billigare och i slutänden bättre idrott.

Och, tänker jag, det kunde ha varit värre. Man kunde ha hetat David Cameron och fått en faktura på 2 miljarder Euro att betala innan 1 december. ”Like the lie” som vi skulle säga Mr Cameron!