Så är de äntligen publicerade. Anvisningarna för barn- och ungdomsidrott. Det tog ett år från riksidrottsstyrelsens uppdrag till dess beslut. Den tiden har varit intensiv. Förändring i en rörelse av idrottens slag bygger på engagemang, delaktighet och diskussion. Framtiden får så klart utvisa vilken effekt såväl samtal som riktlinjer får men att de goda krafterna är både många och starka, det är helt klart.

Passande nog publicerades förtydligandet av Idrotten vills riktlinjer samma dag som SVT firade 20-årsminnet av bronshjältarna från herrarnas fotbolls-VM i USA 1994. För en tid sedan träffade jag Jesper Blomqvist, på en frukost i idrottens tecken i riksdagen, som berättade om sin barndoms idrottande i Tavelsjö. Många olika idrotter tävlade om hans talang och åtskilliga var de timmar han ägnade åt att både testa och utveckla sin förmåga, oftast i spontan form.

Jesper, jag och de flesta andra är överens om att det är bra att idrotta mycket, av alla tänkbara skäl. Ska det ske med utgångspunkt från barnets perspektiv krävs det att lust, glädje och vilja är styrande. Som småbarnsförälder på Lidingö har Jesper idéer om hur man kan organisera en modern form av spontanidrott där den som vill ges möjlighet att lägga timme efter timme på fotbollsplanen men samtidigt har alla chanser att också ägna sig åt andra idrotter. För framtida VM hjältars, och glada barns, skull hoppas jag att någon lyssnar. Och jag tror att Jesper skulle gilla de anvisningar RS faställt!