Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En ny syn på träning och tävling

Som en igelkott…

Från den tiden när jag spelade golf, alltså tävlade, eller försökte tävla i alla fall, kan jag fortfarande minnas hur jag kom till tävlingsplatsen, kanske dagen innan eller ett par dagar innan, för att träna. Innan jag gav mig ut på banan tog jag vägen förbi anslagstavlan där startlistan oftast satt. Där kunde jag se hela startfältet med namn och hcp. Många kände jag ju igen – han (aj då, han är bra som 17), och han (vann inte han förra veckan), just ja han förstås (har ju ruskigt bra klubbor) för att inte tala om han (som slår så grymt långt). Efter en stund framför den där listan hade jag effektivt tryckt ner mig i skorna så det hade förmodligen varit bättre att åka hem direkt. Det hade i alla fall gjort plågan aningen kortare. För gissa om tävlingen gick bra sen? Sådär va?

Den där känslan sköljer över mig igen nu när jag är på besök hos UK Sport, organisationen som förvandlat elitidrotten, den olympiska, från något man skojar om till något en hel nation är stolt över. Det har kostat åtskilliga miljarder men j-drar, man är duktiga. Och då tänker jag inte bara på de aktiva. Organisationen är full av kloka människor, hungriga till tusen, som dessutom har den där läskiga förmågan att lära sig av det man gör. Nej, jag tror inte att man tittade på startlistan när man satte igång i slutet på 90-talet och konstaterade hur giftiga alla andra var. Ändå kommer jag på mig själv att göra det igen. UK, USA, Tyskland, Frankrike – hua!

Och det är då jag återigen kommer att tänka på igelkotten. Den är bra på en sak och det räcker ganska långt för den är ruskigt bra. Det vet alla djur som fått nosen spetsad av dess taggar. Och grejen är ju förstås att den vet vad den är bra på, och som det skulle heta i andra sammanhang, vad dess konkurrensfördelar är. Så Sverige – ut med taggarna bara!

Kategorier
En modern förening En ny syn på träning och tävling

Veta vad man vill – och ta konsekvenserna av det

Under fredagen var jag på klassisk mark. Twickenham – home of England rugby. Tack vare ett EU projekt är vi några från RF som har möjlighet att besöka liknande organisationer i andra länder. Huvuddelen av mitt besök i England ska ägnas åt UK Sport men när jag ändå är där ska jag också titta in hos några andra. RFU och RF är ju misstänkt lika, och man kan undra om det gäller flera områden än bokstäverna. Jag träffar en gammal kollega från min tid hos England Golf som numera är utvecklingsansvarig för en del av rugbyn. RFU är svindlande 600 anställda. Och det är klart, fyller man den där stadion med 90 000 personer några gånger om året, då har man nog råd med det.

Under en del av vårt samtal landar vi på området ”drop off”, någonstans i åldrarna 14-24. Här har Sport England, som är den organisation som främst har att göra med breddidrotten, fått sitt största uppdrag från regeringen. Se till att medlemssiffror och deltagarsiffror stiger i detta spann. För att klara det stöttar man förbund som kan visa utveckling i sitt arbete. Även rugbyn har stöd från Sport England och försöker komma på lösningen som ska få människor att spela rugby i dessa åldrar. De har gjort omfattande research bland avhoppade spelare och beskedet är tydligt. Inte vanlig rugby eftersom ingen vill komma till jobbet på måndagen blåslagen. Och den variant av touch rugby (tänk svansleken från skolgympan) som spelas bland barn går bort då den är för mesig, i alla fall för den som spelat på riktigt. Något mitt emellan behövs och frågan är bara vad. Förmodligen finns svaret bland de som träffas runt en äggformad boll i Hyde Park. De ser i alla fall ut att ha hur kul som helst.

Jag tänker på mig själv och några kamrater i Björkhagens Golfklubb. Vi skulle spela den geniala Stockholmsserien. Inte vanlig tävlingsgolf för ingen av oss har tid att träna. Inte en vanlig klubbtävling då det är för mesigt för den som spelat på riktigt. Utan något mitt emellan. Då kom meddelandet från Stockholms Golfdistriktsförbund – för att vara med måste man ha ett EGA tävlingshandicap. Vem 17 har tid att skaffa sig det? ”Unintended consequences” säger min kompis från rugbyn. Mmmmm säger jag, men någon golf, det blir det inte!