I morse var jag på frukostbjudning. Miljön var en av rikets pampigare, Riksdagshuset, temat ett av landets viktigaste, idrott och hälsa i skola eller kort och gott – fysisk aktivitet. Deltagare var närmare 40 riksdagsmän/kvinnor som fick sina argument påfyllda kring varför dagens barn och ungdomar borde få möjligheten att ägna sig mera åt idrott i skolan än vad som idag är fallet. Carl-Johan Sundberg, professor på KI (känd som ”experten” i Idrottens himmel och helvete på TV) gjorde en strålande föredragning där han visade på alla de effekter, ekonomiska inte minst, som forskningen visar på blir resultatet av fysisk aktivitet.

Enligt WHO är fysisk inaktivitet idag den fjärde största riskfaktorn till för tidig död (http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs385/en/). Inte nog med det så påverkar fysisk aktivitet förekomsten av flera av de övriga riskfaktorer som hittas på topp 5 listan (högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes etc.). Idag är det också klarlagt med all tydlighet att fysisk aktivitet är en socioekonomisk fråga. Generalsekreteraren i Hjärt-Lungfonden visade till exempel att beroende på vilken sida av Göteborg du bor är det möjligt att din livslängd påverkas med ungefär 5 år. Det är nämligen den effekt som fysisk aktivitet respektive inaktivitet har.

Mot den bakgrunden är det ju fullkomligt obegripligt att ett samhälle inte tar chansen att ge alla samma förutsättningar. Nog var det väl just det skolan skulle göra?