Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling

Uppdrag framtid!

Idag hade elitkommittén möte. Låter väl sådär lagom spännande gissar jag. Inget VM-guld eller ens ett hat-trick direkt. Men, säger jag bara… Det kan vara här framtida VM-guld börjar skapas! Tanken med kommittén är helt enkelt att om man stänger in ett lagom antal personer, med tillräckligt stort perspektiv och avsevärd erfarenhet, i ett rum och inte släpper ut dem alltför snabbt – då händer det saker!

Jag inledde dagens övningar med att ge en föredragning om den så kallade SPLISS-studien. SPLISS står för Sport Policy factors Leading to International Sporting Success. Kort sagt, hur blir man en framgångsrik nation i idrott. Här har man identifierat nio faktorer som tycks ligga till grund:

1. Finansiellt stöd till idrott i allmänhet och elitidrott i synnerhet
2. Struktur, styrning och koordinering inom elitidrotten
3. Deltagande i idrott och möjligheten att idrotta, framför allt för barn och unga
4. Talang identifiering och talangutveckling
5. Karriärstöd och förberedelse för livet efter karriären
6. Träningsanläggningar, kvalitet och tillgång till
7. Coach utbildning och möjligheter för välutbildade coacher att verka i idrotten
8. Tillgång till tävlingar och internationella evenemang
9. Vetenskaplig forskning och innovation i idrotten

Om man till detta lägger grundläggande faktorer som befolkningsmängd, BNP, och någon ytterligare faktor som är svår för elitkommittén att göra så mycket åt, ja då har man nåt att bita i.

Jag tänkte mig att vi nu den närmaste tiden ska ägna oss åt litet strategisk analys av våra svagheter (och styrkor) för att alla organisationer inblandade i svensk elitidrott ska kunna sträva tillsammans, och attackera på samma ställen. Risken är ju förstås att det blir litet som numret till Lisas massageinstitut (Hasse & Tage) – 97315426!

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling

I Van Veeterens fotspår

Har varit på konferens i dagarna två. Tror att det måse vara i dessa kvarter han höll till, kommissarie Van Veeteren, Håkan Nessers gamle hjälte. Visst bodde han i Maardam? När tåget från Bryssels flygplats passerar Mechelen känns det som jag är på väg. Väl framme i Antwerpen är jag säker på att Van Veeterns ande vilar över den pampiga tågstationen.

Nåväl, Van Veeterens miljö var väl uppdiktad och jag landar till slut i en konferenslokal där SPLISS-studien ska presenteras och diskuteras. SPLISS står för Supporting Policy factors Leading to International Sporting Success och studien involverar en hel radda forskare från världen kring. 15 länder har exponerat sina elitidrottssystem för analys och jämförelse och databasen är onekligen imponerande. Vad säger resultaten då?

Det pågår en kapprustning i elitidrottens värld. Sen studien startade någon gång vid seklets början har alla deltagande nationer ökat sina satsningar med mellan 50 och 75%. Alla utom Spanien, och de må ju sägas ha legitima själ. Och mera pengar ger mera guld. Problemet är bara att det inte finns flera guld att dela på. IOK har stängt dörren och antalet tävlingar i OS är i princip konstant. Flera länder tar medaljer. Kostnaden per medalj har alltså ökat dramatiskt.

Intressant är också att i globaliseringens tidevarv lär man så bra av varandra att alla nu i princip gör samma saker. Det handlar inte längre om vad man gör utan hur bra man gör det. Självklart eskalerar detta av att inblandade människor flyttar runt. Australien till UK till Kanada och tillbaka till Australien.

Ännu mera intressant är förstås att en fråga förblir obesvarad – varför ska regeringar satsa på elitidrott? Den är helt enkelt för svår. Mår vi bättre, har vi roligare, blir vi hälsosammare av en guldmedalj eller ens av ett VM-slutspel i fotboll? Ja, nog är det ganska många som tror det. Men det är klart – det finns ju onekligen en del andra hål att stoppa i också om man nu har ansvar att driva ett land…

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling

Att göra sin hemläxa

En tidig morgon hamnar jag med hjälp av Facebooks vindlingar på en blogg skriven av en golfspelare vid namn Eddie Pepperell. Eddie signerar sina inlägg med ”That wise old owl” vilket kan tyckas aningen stort för en 22-årig nykomling på touren vars livserfarenhet naturligtvis kan ifrågasättas. Nu råkar jag känna till Eddie ganska väl vilket gör att jag trots (tack vare) hans ringa ålder ändå skulle rekommendera hans blogg. Eddie var spelare i det engelska landslag som jag reste till VM i Argentina med 2010. Innan vi åkte därifrån, efter tävlingen, hade han kallat till möte med alla de som ingick ledarstaben för att få feedback på vad han kunde förbättra. Nej, han gjorde ingen bra tävling, men min gissning är att han fick mer ut av tävlingen än någon annan före honom i resultatlistan. Han tog nämligen med sig läxan hem.

På sin blogg skriver Eddie insiktsfullt om golf, men också om alla de andra erfarenheter en professionell idfottsman eller kvinna måste göra. Om hur man i ett lyxigt hotellrum i Abu Dhabi faktiskt kan må dåligt av att inte ha någon att dela det med och om hur den jagfokusering som gärna uppstår i framgångens kölvatten faktiskt kan vara rent odräglig.. Det kommer att gå bra för Eddie. Det har jag sagt förut. Men det kan hända att han väljer en helt annan väg än den professionella golfspelarens. Kanske att det livet inte riktigt är rikt nog. Inte för ”The wise old owl”…