Kategorier
Coaching och ledarskap Tider som flytt

Gubbligan tar över

Igår pratade jag för en riktig gubbliga. Lätt grånade herrar som njuter av pensionens frihet och träffas med jämna mellanrum, för att diskutera och utbyta erfarenheter inom det område som förenat dem genom livet – idrotten. Nu är det inte jag som gett dem namnet, det skulle jag aldrig våga, men de kallar sig faktiskt gubbligan. Deras sammanlagda erfarenhet i idrott lär uppgå till flera hundra år. Kanske säger det något om tidsandan att det är just en gubbliga, och inte en tantliga eller pensionärsliga. Just här och nu syns de senare i alla fall inte till.

Vi pratar om allt från 56:ornas framfart, bakgrund och möjligheter (ni vet Borg, Stenmark, Wassberg m.fl.) till utmaningarna i dagens idrott. På vägen hem reflekterar jag över varför samhället egentligen ser ut som det gör. Varför avpolletterar vi människor vid en viss ålder och får dem att tro att de inte längre ska ”vara med”? Jag jämför med vad jag upplevde under mina år i England. Aldrig innan och inte efter har jag varit med om något liknande. Jag hade kommittéer och arbetsgrupper av erfarna herrar (under den tiden hade England skilda organisationer för damer och herrar) till min hjälp som jobbade, många gånger mer än vad jag som anställd gjorde, enbart för sin kärlek till golfen (och kanske till utveckling och förbättring). Jo, visst minns jag mest de positiva sidorna och glömmer den kamp jag fick föra vid förändring men nog är jag ändå övertygad om att fördelarna övervägde.

Tänk om vi i svensk idrott bättre kunde inkludera och använda? Kanske det är barnbarns-kopplingen som ska lösa min generations ständiga kamp för att få tiden att räcka till? Vems farfar eller mormor blir nästa tränare? Och vem tar hand om ekonomin eller verksamhetsplanen?

Kategorier
Coaching och ledarskap Idrottens roll i samhället

Nytt avsnitt i livet

Vaknar upp i en säng på Bosön. Jetlaggad efter ett besök i staterna får jag till slut upp ögonen. Slår på tv:n. God morgon med SVT 1. Henrik Rydström i Kalmar FF ska sluta spela fotboll, efter 20 år i högsta serien, Allsvenskan. Henrik får en styvmoderlig behandling i SVT. Telefonintervju. Nyheterna kommer emellan och tiden måste hållas. Synd. Han har en historia att berätta. Karriären är slut och vad händer sen? Tankarna är många. En del av Henriks liv är över. En viktig sådan.

Kollar in Henriks blogg och förstår at detta är en människa som funderar. Både på fotbollsplanen och utanför. Henrik citerar Eldkvarn, ”Nånting måste gå sönder”. Att pensioneras vid tidig ålder kan inte vara lätt. Och Henrik lär inte låta det bli så. Förstår att han är lärarutbildad. Han kommer att klara sig. Han kunde valt LeMarc – Jag ska gå hel ur det här. Respekt.

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En ny syn på träning och tävling

Det där med elitsatsningar…

På måndagsmorgonen presenterade SVT sin stora undersökning på temat elitsatsning för barn där man involverat landslagsaktiva i de tio största idrotterna. De har fått ge sin syn på verksamhet för barn och unga samtidigt som de också fått reflektera över sin egen väg fram. SVT ska ha en eloge för det gedigna arbete man gjort. Att komma åt nästan 200 aktiva i dessa landslag är inte det enklaste.

Resultaten av undersökningen är inte helt enkla att tyda. Helt klart är att idrottsbakgrund påverkar hur man svarar. Skillnaderna är stora mellan individerna. Det är dock lätt att fråga sig om de egentligen vet vad de svarat på?

Över lunch med en erfaren svensk idrottsledare är det omöjligt att inte diskutera de publiceringar SVT kommit med, såväl nationellt som regionalt. Vi kommer in på frågan om hur ord och begrepp får en särskild laddning. Elitsatsning till exempel. Undrar vad som skulle hända om vi istället beskrev vad som faktiskt händer eller vad som görs/borde göras? Om frågan är – tycker du att:
-Barn som gillar att idrotta ska få göra det?
-Den som vill hålla på mycket, gärna i spontan och oorganiserad form om det är möjligt, ska få göra så?
-Verksamhet för barn ska organiseras så att den möter varje barn där han/hon är och ger realistiska utvecklingsmål att sikta mot med god hjälp på vägen?
-Barn (och andra) förtjänar tränare som är välutbildade och kompetenta för sin roll med kunskap både om barn, deras utveckling och om idrotten i fråga?
-Idrott ska vara kul, stimulerande och sporra till fortsatt aktivitet?

Om svaret är ja, har du du sagt ja till (tidig) elitsatsning? Eller har du beskrivit en verksamhet/aktivitet som är bra där ”idrott” faktiskt skulle kunna bytas ut mot körsång, pianospel eller matematik och alla andra aktiviteter människor engagerar sig i?

Tänk, helt enkelt, om det inte är så svårt? Men, inte sällan är det just det enkla som är så svårt…

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En ny syn på träning och tävling

Framtidens (elit-)idrott

Förra veckan samlades en stor del av den högre tjänstemannakåren i svensk idrott på Bosön. Det var distriktschefer, generalsekreterare och RF/SISU-personal och på agendan stod naturligtvis framtidsfrågorna, bland annat. RF-stämman beslutade ju i våras att starta ett strategiarbete inriktat på idrottsrörelsens framtid som i princip ska utgå ifrån de trender som kan spås i dagens samhälle. Alla är nog överens om att det inte riktigt ser ut som det en gång gjorde, då folkrörelserna växte fram och däribland våra idrottsföreningar. Hur ska då framtiden mötas?

I helgen publicerades så två tämligen spridda tankar på idrottensaffarer.se. Willy Berggren skrev om att särskilja elit- och breddidrott och Dan Persson om att det borde man genast glömma. För 20 år sedan hade jag nog hållit med Berggren i och med att jag då ofta funderade på vad alla som inte ville tävla gjorde på våra golfbanor. Idag tror jag nog mer på Persson. I alla fall i detta avseende eftersom nästan alla andra är avundsjuka på golfen.

Få är de idrotter som på allvar lyckats med Istvan Baylis (läs gärna om Long Term Athlete Development med hjälp av Google nära dig) principer om ett livslångt idrottande men med tanke på hur vårt samhälle utvecklas är det tveklöst så att potentialen finns där. Och det för fler idrotter än golf. Men ska vi klara det, och för den delen få några som vill satsa på någon form av elitidrott är det nog bra om vi inte kör slut på dem för tidigt. Tänk om det är just det som vikande medlemssiffor i tonåren vill säga oss…