Idag har jag varit på besök igen. I verkligheten. Ja, eller egentligen inte. Jag spenderade dagen med politiker och tjänstemän från Östersund med omnejd. Jämtland/Härjedalen i idrottsorganisatoriskt hänseende. Dagen handlade om ett fantastiskt initiativ- Sweden4all, eller vad det nu kan komma att heta, som handlar om att skapa bättre förutsättningar för funktionshindrade att idrotta. Både på bästa tänkbara elitnivå med alla krav det för med sig, och på motions- eller vad som skulle kunna utgöra någon slags folkhälsonivå. Det är känt att den så kallade ohälsan är mera utbredd bland funktionshindrade. Lika klart är det att deltagande i idrott kan motverka detta. Projektet i Östersund är med andra ord hur viktigt som helst.
På en kafferast får jag mig dagens underbaraste ”reality check” levererad. Det visar sig att en av kommuntjänstemännen är en hängiven golfare och jag dras naturligtvis lätt med i snacket. Hemmabanan är Strömsund med 9 hål och konstgräsgreener. Min kaffepartner har spelat fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag. ”Men idag blir det nog tufft att hinna ut”.
Strömsunds GK har knappt 400 medlemmar och ingen anställd. På morgonen kommer någon med mackor till klubbhuset. Samma kväll hämtar denna någon dagskassan. Gräsklippningen hyr man in från annat håll. På övningsfältet finns det bollar. De turas klubbens medlemmar åt att plocka in på kvällen.
Enligt min kaffedrickande, nyvunne kamrat, var man 6 personer på banan igår. Han och hans fru, samt ytterligare två två-bollar. Det låter som golf i slutet av 70-talet, när jag började spela. Inte så märkvärdigt, och framförallt tillgängligt när man vill. Finns det någon i Strömsund som idag är 8 år och kommer på att golf är världens roligaste grej, då är jag beredd att säga att han eller hon kan bli bäst i världen. Och jag lovar att även det kommer att vara bra för folkhälsan. Men om det är bra för kommunens tjänsteman är en helt annan sak. Det lär ju bli fullt på golfbanan!
