Fredagar är en riktigt bra anledning att försöka få händerna på en Dagens Industri. Då medföljer nämligen DI Weekend som ofta innehåller riktigt bra läsning. Mitt problem är vanligtvis att jag inte hinner så mycket mer än att ögna igenom tidningen men denna gång har jag lyckats spara bilagan och ägnar en god stund åt den. Strunt samma då att det redan är söndag.

Det finns en omfattande och välskriven intervju med samtliga Abba-medlemmar i magasinet på glättigt papper. Janne Gradvall har intervjuat och skrivit. På ett ställe refererar han till Malcolm Gladwell och 10000-timmarsregeln. Egentligen är det ju Anders Erikssons forskning som lagt grunden för det resonemanget. Idag höjs en hel del kritiska röster mot de 10000 timmarna eftersom det finns anledning att tro att variansen är stor. När det gäller Abba tycks dock regeln bekräftas. Och då inte som undantag eftersom de uppges ha haft sina timmar bakom sig redan innan Abba startades.

På en av frågorna får Benny Andersson berätta om hur han spelade dragspel med sin farfar. Det var lustfyllt, berättar Benny. Jag hakade på bäst jag kunde och spelade en massa fel. Men han (farfar) tillrättavisade mig aldrig. Han lät mig vara. Farfar litade hela tiden på att ”det där kommer du att fixa så småningom”. Eftersom han trodde det trodde jag det också. Att få uppleva det betydde otroligt mycket för en liten killes självkänsla.

Något säger mig att farfar visste vad han gjorde…