Kategorier
En modern förening Idrottens roll i samhället

Från midnattssolens land #rim2013

Så var det dags att vända hemåt. Riksidrottsmötet 2013 är avslutat och svensk idrott har stakat ut riktningen för de närmsta två åren. Jag har fått min första upplevelse av idrottens högsta beslutande organ och jag kan nog säga att jag åker hem med tillförsikt. En deltagare, med erfarenheter från båda håll, menade att idrottens sammankomst är överlägsen, om inte alla så åtminstone många, politiska partiers. Själv åker jag hem med ett förnyat hopp om demokratin.

Debatten böljade emellanåt både fram och tillbaka och när en av deltagarna från talarstolen uttryckte något i stil med att ”jag har fått min demokratiska skolning i idrottsrörelsen och jag vill att mina barnbarn ska ha samma chans” tror jag att jag ungefär förstår vad han menar.

Karin Mattsson-Weijber sa i sitt inledningsanförande att hon önskade att alla föreningsordföranden någon gång skulle få uppleva det hon upplevde just då – att prata inför 100% av sina medlemmar. Och tänk om idrotten på alla nivåer kunde erbjuda det!

Föreningsfostran och demokratisk förståelse är begrepp som nog känns främmande för många unga. Min son sa härom dagen att han tyckte elevrådet var värdelöst eftersom de vuxna ändå aldrig lyssnar. Nu är ju inte skolan någon demokrati men om alla barn fick vara med om det ca 200 ombud nu upplevt i Luleå – då skulle vi ha ett annat samhälle. Här är faktiskt budskapet att kunskap är både värdefullt och grunden till all form av förändring. Nyckeln till låset på förändringens dörr heter gemensam förståelse, uppnådd av kloka argument och sann övertygelse. Och den vetskapen, den är ju faktiskt användbar överallt!

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En ny syn på träning och tävling Idrottens roll i samhället

Vad betyder ett VM-guld?

Sverige är Världsmästare i ishockey, för herrar. En seger på hemmaplan måste ju vara något av det bästa man kan åstadkomma som idrott och idrottare. Kvällstidningarna svämmar över med hurrarop och superlativa beskrivningar av insatsen och publiken såväl framför teven som i arenan tycks aldrig få nog. I Kungsträdgården menar Aftonbladet att 20000 jublande firade Tre Kronor dagen efter segern.

Själv tillbringade jag helgen i London på en konferens på temat talangutveckling. Där kunde jag bland annat höra om hur engelsk rugby fullkomligen översköljdes av unga som ville börja spela rugby efter det att England vunnit World Cup 2003. På sätt och vis menar man att man fortfarande försöker återhämta sig efter detta. Att ta hand om alla de som ville börja var nämligen ingen lätt uppgift. Samtidigt är man i engelsk rugby nu helt övertygade om att ett VM guld på hemmaplan 2015 ,då man står som värd, är precis vad rugbyn nu behöver för att lyfta sina deltagarsiffror. Och den här gången är man beredd.

Beredd får man nog säga att Storbritannien var efter OS. Då Sport England i december, enligt the Guardian, räknade in 750000 nya idrottsdeltagare (som idrottar minst en gång i veckan) jämfört med året innan. Störst ökning av alla hade cykel (=väldigt framgångsrik i OS) och från rodd (=väldigt framgångsrik i OS) rapporteras att vattendragen på öarna inte räcker till för alla som vill prova på. Vad sägs om det som en härledning till varför en satsad krona på elitidrott faktiskt är en väl avvägd investering i både folkhälsa och ungdomsverksamhet?

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En ny syn på träning och tävling

Talangutveckling med risk för avveckling

Medan Eurovision Song Contest håller på som bäst smälter jag intrycken efter 1,5 dagars konferens på temat talangutveckling. Jag är inbjuden av det Engelska rugbyförbundet (RFU) för att sitta i en panel tillsammans med 10-talet mer eller mindre experter på området. Vår uppgift är att efter att ha lyssnat till ett antal riktiga experter/forskare och fått synpunkter från de olika medlemmarna/intressenterna i rugby (stakeholders), som utgör en slags publik, författa ett konsensus-dokument över hur RFU ska organisera och driva sin verksamhet framöver, i syfte att få fram bästa möjliga seniorlandslag. Jag tror det är rimligt att anta att de inte vill åt mina rugbykunskaper men jag passar så klart på att suga åt mig så mycket jag kan.
Föga förvånande blir frågan om ”relative age effect” (född tidigt på året=tidigt utvecklad=fördel i uttagningar) ganska återkommande i flera föredrag. Rugby följer samma mönster som fotboll och många andra idrotter. Frågan är vilken effekt detta får på slutprodukten, seniorlandslaget. Här går åsikterna isär. Professor Mark Williams menar att det till och med kan vara positivt eftersom han i sin forskning i fotboll visat att många av spelarna som fått utmärkelser som årets spelare faktiskt är födda under tredje kvartalet. Teorin är att just det faktum att de inte blev uttagna som unga fick dem att knyta näven och kämpa hårdare. Och därmed lär debatten fotsätta…

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling

Great to superballistic good, or?

Ganska nyligen pratade jag med min tidigare ”närmsta man” från perioden jag jobbade i England. Han berättade skämtsamt att han just höll på att färdigställa sin CV för att skicka in till Manchester United. Det blev ju ett jobb ledigt där för inte så länge sedan. ”The greatest manager of all times” enligt många, Sir Alex Ferguson, meddelade att nu är det dags att lämna in nycklarna, hänga upp skorna eller vad man nu kan tänkas göra efter 26 år som manager i en av världens största och mest framgångsrika klubbar.

Härom dagen pratades vi vid igen, jag och min före detta kollega, och kunde konstatera att han helt enkelt blivit förbisedd av United. Snabbare än kvickt hade man meddelat att Fergusons efterträdare, han finns i grannstaden, tränandes Everton. Detta var knappast någon plötslig tanke. På flera håll kunde man snabbt läsa att David Moyes har förberett sig för det i större delen av sitt liv. Sant eller inte så har säkert United förberett sig lika länge. En av Moyes första kommentarer var att chansen att träna United dyker inte upp så ofta, så när den gör det är det nog bäst att ta den.

Med största säkerhet har han rätt. Jim Collins visade i Good to Great att företag som går från att vara bra till bäst ofta gör det med en genomtänkt ledare. En som ofta har ett förflutet i eller nära organisationen och som inte alls är något stort namn med tung meritlista. Viktigare är att veta vad man vill, och vad man har förutsättningar att bli bäst i världen på. Sen är det bara att kavla upp. Frågan är var United ska ta vägen, från Great till Greater? Eller blir det möjligen en resa åt det andra hållet?

Kategorier
Elitidrottsutveckling Idrottens roll i samhället

Drottningen och elitidrotten

I slutet av förra veckan hade vi möte igen med Elitkommittén i svensk idrott. 9 mycket erfarna idrottsledare, alla från olika idrotter och med alla möjliga perspektiv presenterade – sommar, vinter, olympisk, icke-olympisk, paralympisk, lag, individuell, stor, liten etc. Till det några av oss som representerar de så kallade centrala stödorganisqtionerna och vi har en panflett med alla de olikheter man vanligtvis vill ha med för att hitta ett slags tvärsnitt av svensk idrott.

Elitkommitténs diskussionsområden är ofta ganska vida och visionära. En av punkterna denna gång skulle man kunna kalla för elitidrottsklimatet i landet. Med det menas ungefär hur viktigt elitidrott kan tyckas vara i såväl vårt som andra länder. Jag drar mig till minnes en artikel jag läste i The Guardian strax efter jul där en brittisk opinionsundersökning redovisades. Man hade bland annat frågat britterna om OS hade varit värt pengarna. Och trots att man också berättade att kalaset kostade i runda slängar 9 miljarder pund (100 miljarder svenska) svarade 78% att jo, det var det visst. I undersökningen bad man också människor ta hänsyn till OS, det dåliga vädret, den första ”double-dip” recessionen sedan 70-talet och Drottningens diamantjubileum och svara på om Storbritannien blivit ett bättre land att leva i det senaste året. 49% svarade ja, det hade det. Och den enda rimliga analysen av det måste ju vara att antingen drottningen eller elitidrotten, och kanske allra helst kombinationen, faktiskt gör livet mera värt att leva!