Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling

Administrationsparadigmet…

Efter en helg full av skidåkning, antingen på tv eller ”in real life” blev det åter ny vecka. Dagens Nyheter har fortsatt sätta alpin skidåkning under lupp med ytterligare artiklar signerade ”hetsen i backen”. Detta apropå hårda satsningar, eller kanske bara mycket åkning, med ambitionen att både bli bra och att på vägen dit, komma in på riksidrottsgymnasium. Det talas om både tidigt tävlande (typ USM) och tidiga rankinglistor. Jag kommer att tänka på något väldigt intressant jag läste på en kurs i organisationspsykologi i höstas – om skillnaden mellan det professionella och det administrativa paradigmet. Det första litar till människor, kompetenta på det de gör, att göra bedömningar kring vad som är rätt. Det andra litar till datorer och system. Idag är det nog ingen tvekan om vilket paradigm som råder då vi pratar rankinglistor för 14-åringar i ganska många idrotter. Detta är ju inte på något sätt unikt för idrotten utan gäller på många håll i samhället – titta till exempel in i skolan eller på väldigt många företag. Att dessa åtgärder får effekter är nog helt utan tvekan. Helst ska ju effekterna vara önskvärda men ibland blir det effekter som inte kunnat förutses. Eller velat förutses. Skidförbundets Jan Brattström fick idag ge sina kommentarer till vad som tidigare skrivits.

Som vanligt är ju den gyllene frågan hur det går att hitta fram till ett ”system” där alla möter sin utmaning och får utlopp för sin motivation och inspiration. För några är det jakt på rankingpoäng och resultat som sporrar. För andra är det bara glädjen och lusten som är centrala. ”Square that circle” den som kan…

Kategorier
Coaching och ledarskap Elitidrottsutveckling En ny syn på träning och tävling

Mot nya segrar?

Idag var det dags för ett nytt uppslag i DN. Alpin skidåkning och hårdsatsande barn. Eller är det kanske föräldrar?
Dagens artikel i DN pekar onekligen på ett intressant fenomen. Hur mycket tid och pengar tar det att fostra en elitidrottare? Och är det rätt väg att lägga all denna tid och dessa pengar så tidigt i livet?

När Anja Pärson var på besök på Bosön i förra veckan, på den konferens kring idrottsskador som vi anordnade, var hon tydlig med vad hon tyckte:
Anja beskrev en uppväxt bestående av minst lika mycket skogslek som skidåkning. Hon tyckte också det var galet att möta svenska 12-åringar på snöläger i Nya Zealand i augusti. Vad blir steget vidare efter det, undrade Anja?

Jag tänker att när Sveriges golfare en gång slog världen med häpnad, av att det gick att bli riktigt bra även om man kom från ett land med vinter sex månader om året, var det inte i första hand för att man hade bytt dessa månader mot värmen i Spanien. Snarare hade man hittat nya vägar att utveckla golfträningen – på sätt man inte reflekterat över i länder där man spelade året runt.

Kategorier
Coaching och ledarskap En ny syn på träning och tävling

Kaliber igen

Efter en söndag i skidspåret har jag nu lyssnat till P1 Kalibers avslutande program om barn- och ungdomsidrott. Till skillnad mot i de första två programmen gick här att skönja hur man lät ambitionen/tesen gå ut över faktagranskningen. Jag tänker tex på:
• ”212 miljoner i elitstöd och mycket går till aktiva under 18 år” – Detta pratade jag med kalibers redaktion om i deras research-arbete och det finns inget som helst underlag för ett sådant påstående. Tvärtom tyder den information som vi har på att väldigt litet går till verksamhet för under 18-åringar. Under 2012 var det ett lag bestående av två klättrare samt en gymnast och en bilsportare under 18 år som hade Riktat Stöd (totalt runt 300000 kr) och vad gäller landslagsstöd avslöjar SF:ns redovisningar att pengarna gått till seniorer, i det närmaste uteslutande.
• kopplingen mellan att regeringens möjliggörande av statligt stöd till elitidrott och de så kallade ”elitsatsningarna” på barn och unga. Jag skulle vilja se den forskning som stärker detta samband. Den tror jag inte finns. Att tro att ett regleringsbrev från regeringen 2009 skulle ha åstadkommit detta på några få år tror jag är minst sagt långsökt. Om det gör situationen mer eller mindre allvarlig ska jag dock låta vara osagt.

Jag vidhåller dock att Kalibers granskning varit av godo för idrotten. Det är olyckligt att vi inte har en tydligare definition på vad som är ”elitförberedande” idrott, dvs idrott som ger bästa möjliga förutsättningaratt utvecklas till elit, men detta ger oss ju en möjlighet att gå på djupet i det. Jag tror nämligen att det som nu kallas ”elitsatsningar för barn” egentligen borde heta något helt annat. Detta då de utöver skade- och hälsoproblemen riskerar orsaka att massor av barn slutar idrotta i förtid. Jag är säker på att en rätt bedriven ”elitförberedande” träning/verksamhet inte skulle skilja sig väsentligt från vad som är god barnidrott i de flesta fall, vilken var den poäng jag försökte förmedla i programmet. Här finns naturligtvis mellanidrottsliga variationer som inte är helt lätta att överblicka men att skapa en verksamhet som lockar, varandes i förening eller i gammal god spontanidrottsform, till allsidig, omfattande och utvecklande aktivitet – det lär vara den kanske största utmaningen för såväl barn- som elitidrott framöver.